Japp, jag har äntligen kommit hem till mitt nya hus! Igår kl. 2 landade vi i Wichita och där blev vi skjutsade till ett hotell av några AFS volontärer (jag träffade flera studenter i Houston, från olika länder, som ska bo i Wichita så jag har redan massor av vänner!) Jag vet inte ens var jag ska börja berätta, för på bara två dagar har jag upplevt sjukt mycket saker. Alla är extremt trevliga och man känner sig väldigt välkommen överallt. När vi kom till hotellet fick jag en stor kram av alla AFS volontärer och sen började vi med vår "orientation" som dom kallar det. Då sätter man sig ner med några andra studenter och några AFS volontärer och bara pratar. Man pratar om allt vi kommer uppleva, vad vi måste ta upp med våra värdfamiljer, vilka regler vi måste följa och vem som är ens "liaison" (alltså kontaktperson), och ALLT mellan himmel och jord. Under hela den här tiden var vi (alla studenter) extremt trötta och man ville bara lägga sig på golvet och sova.
Det roliga är att alla Afs volontärer känner våra värdfamiljer, så det var en tjej i min ålder som kom fram till mig och sa "Hi, i'm Haylie! I hang out with your sister like all the time! We love to have movie nights and i am so excited to finally meet you!", sen tog hon en bild på oss ock skickade till Jamie. Alla studenter träffade på något sätt någon som känner deras värdfamilj!
Efter vad som kändes som en evighet kom äntligen våra värdfamiljer! Afs tycker om att göra en liten "ceremony" när man ska träffa sin familj för första gången för att det ska bli en upplevelse. Så alla studenter fick ställa sig på ett led medan alla familjer satte sig i en halvcirkel i ett annat rum. Sen ropade dom upp studenten och vilket land man kom ifrån och så blev man eskorterad av en volontär till sin familj medan alla applåderade (på det här sättet får familjerna se alla studenter). Sen tog vi bara mina väskor och så åkte vi hem! Jag mådde ganska illa hela kvällen och jag kunde inte äta någon middag, förmodligen för att jag var så himla nervös och för att allting var så nytt. Men när jag vaknade i morse kände jag mig som en ny människa, och jag mådde mycket bättre. Sen skjutsade min mamma (värdmamma hehe) hem mig till min kontaktperson där jag skulle fortsätta med min "orientation" tillsammans med en annan (jätte trevlig) student från filippinerna. När jag var klar där åkte jag och Jamie runt lite med bilen, och hon visade mig runt i Rose Hill, och så fick jag se utsidan av skolan.

Förlåt för det lite förvirrade inlägget, men jag har upplevt så mycket redan och jag vet inte hur jag ska förklara det!
Jag har det iaf jättebra och det kommer bara bli bättre!

Ps. Mamma, Tomas och pappa, jag vet att jag inte har kontaktat er än, men jag tror att det är lättare för mig om jag inte gör det för jag får inte lika mycket hemlängtan. Men jag har det awesome så oroa er inte! ;)
Pusss till er!

Hejhej lingonpastej till er andra!