Ikväll var en stor del av klassen hemma hos mig och åt middag. Det var super mysigt, men också lite sorgligt för jag kommer ju inte att träffa dom på ett år. Det kändes väldigt konstigt att säga "vi ses om ett år", men nu är avresan mer verklig än den var förut. Jag åker nästa torsdag och sen är det bara mot oändligheten och vidare...

 

Här är två jättefina bilder som Lotta tog med sin polaroidkamera, dom tänker jag visa för min värdfamilj. 

 

Jag kommer nog sakna dom mer än jag tror <3