What doesn't kill u makes u stronger

Den här veckan har vart ganska tuff. Efetr en fyra dagars helg började skolan igen som ett slag i ansiktet. I tisdags var det en skum dag med många roliga och jobbiga grejer, bl.a. mitt första cross country meet! 
Skolsystemet här är lite knasigt, som ni kanske har förstått. Till och börja med har vi samma lektioner på samma tider varje dag, så alla dagar ser likadana ut. Sen har dom den här kända, amerikanska klockan som ringer när lektionen börjar och när den är slut. Så i tisdags kom jag i tid till min engelska lektion, men jag hade glömt min bok i skåpet, så jag var tvungen att hämta den vilket betyder att jag inte skulle hinna tillbaka innan klockan ringde. Om man kommer försent så får man 15 minuters kvarsittning, och efterosm att jag hade mitt cross country meet på tisdagen skrev min lärare upp min för kvarsittning på onsdagen. Jag tyckte att det var lite konstigt att få kvarsittning bara för att jag glömde min bok, men det är så dom gör här, så det är bara till å gört.
Mitt första meet var jobbigt och kul på samma gång, jag var sjuuuukt nervös innan, men efteråt kändes det som att jag kunde klara av vad som helst! Jag prang 3,4km på 17,48min och hamnade på 20 plats, vilket var ganska bra för min första tävling (och med tanke på att det var 40 grader i skuggan!!). På vägen hem fick vi en galen utskällning av Mr. Barger, för han tyckte att några personer inte uppförde sig på bussen, och sen var han sur på två tjejer som aldrig springer under träningarna, dom bara går när dom blir trötta. Denna utskällning gällde alltså inte mig, men det var ändå inte så roligt. Vi kom hem ca kl. 9 och då hade jag inte ätit middag eller gjort mina läxor.. det blev med andra ord en rätt lång kväll.. Dagen efter hade jag då min första kvarsittning. Det var ju bara 15 minuter, men det måste vart dom längsta minuterna i mitt liv. Man satt ensam vid ett bord och stirrade rakt fram i 15 minuter. Efter det hade jag cross country träning igen och jag hade missat uppvärmningen när jag kom dit. Barger bara skrattade åt mig, så han blev inte arg. Sen var det dags för "recovery run" som vi alltid gör dagen efter ett meet. Vi skulle springa 7 miles (ca 11km) men efter ca 5 miles började mitt knä göra väldigt ont, så jag sprang raka vägen till skolan, vilket resulterade i ca 6 miles istället för 7. Det gjorde rätt ont hela kvällen, men jag tänkte inte så mycket på det för jag var så trött. 
Idag skulle Barger vara borta på eftermiddagen, vilket betyder morgonträning!! kl. 5.45 am stod vi alla utanför skolan redo för träning. Vi sprang 5 miles på tid så vi sprang ganska fort. Det var ca 72 grader farenheit, vilket är ca 22 grader celsius. Det är lite roligt för jag börjar vänja mig mer och mer vi temperaturen nu och 22 grader celsius kan kännas iskallt ibland på morgonen, haha. 
Idag har jag och Jamie bara shoppat efter skolan och sen vi åt middag på Freddy's. 
Bilder kommer senare för det tar evigheter att lada upp dom!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0