Hej!

Idag var det ingen vanlig dag, för det var Matt's födelsedag! Hela 25 år är han nu! Vi har lekt med Genny hela dagen medan Matt åkte iväg och firade sin födelsedag med några kompisar. På kvällen åt allihop middag på Red Lobster, en väldigt bra sea food restaurang. Jag åt alldeles för mycket, men det var ju så gott!
En roligt sak som jag Ian berätta är att Matt har börjat lära sig svenska! Han har alltid vart intresserade av olika kulturer och han kom hem från ett år i Japan för några månader sen. Han laddade ner någon "lär dig svenska" grej på datorn och han har hållit på i några dagar nu. Många säger att svenska är ett rätt svårt språk att lära sig, men Matt är redan riktigt duktig! Jag tror det är för att han verkligen vill lära sig, och är väldigt intresserad av språk i allmänhet. Kul är det iaf, och förhoppningsvis kommer vi kunna ha några svenska konversationer innan jag åker hem till Sverige.

Jag har inte skrivit på ett tag om hur det är här borta rätt känslomässigt, så det tänkte jag göra nu. Det är ju bara ca 4 månader kvar nu, 114 dagar för att vara exakt, vilket betyder att jag har vart här i ungefär två tredjedelar av tiden. Just nu känns hemresan till Sverige bara som en jobbig sak om jag ska vara helt ärlig. Jag har vart så lyckligt lottad under hela det här året, med allt. Många utbytesstudenter jag har träffat här borta har redan åkt hem eller bytt värdfamilj flera gånger bara för att det har hänt någonting. Självklart är jag extremt tacksam att allt har gått så bra för mig, men det gör det också svårare att åka här ifrån. Det är framförallt människorna här borta jag kommer sakna, men också den lätta "Amerika känslan". Känslan av att inget behöver vara speciellt komplicerat. När man har vart här borta i ett år så börjar man förstå hur invecklat och krångligt Sverige kan vara, och hur många oskrivna regler vi har. Jag ska försöka att ta med mig den där "lätta" känslan hem till Sverige. Jag ska försöka behålla känslan av att jag skiter fullständigt i vad andra människor tycker. För det finns så många människor i Sverige, och framför allt Stockholm, som tycker så mycket om saker och ting. Jag hoppas att jag tar med mig en del av Kansas när jag kommer hem. Jag hoppas också att jag inte kommer falla tillbaka i gamla vanor och glömma bort allt det viktiga jag har lärt mig under det här året.