Tänk om...
Tänk om...
...tänk om det inte finns en plats till mig på kungshomen när jag kommer tillbaka
...tänk om jag inte får en familj
...tänk om jag inte får åka alls
Förut var jag rädd för att åka. Men nu börjar jag bli rädd för raka motsattsen, tänk om jag inte får åka! Jag är ju så förberedd! Tänk om ingen familj väljer mig!! AAH jag blir galen! Jag kollar min mail 24/7 i hopp om ett mail från AFS, och hundratusentals frågar snurrar runt i huvudet! Den dagen jag får ett mail där det står "du har fått din världfamilj" kommer jag hoppa runt och skrika som en galning.
Lite såhär känns livet just nu....
84 dagar kvar
Tiden rinner iväg och för varje dag som går längtar jag ännu mer efter att få min familj. Jag har drömt flera gånger om min familj och mitt hus. Mina värdföräldrar är alltid de snällaste i världen och mina två småsyskon är som små änglar. Huset är vitt med en idyllisk liten trädgård där solen alltid lyser, och skolan ligger precis brevid där jag går tillsammans med alla mina underbara vänner.
Fastän mitt år säkert inte alls kommer se ut som i mina drömmar, och definitivt inte kommer bli en dans på rosor så längtar jag något otroligt.
Jag måste säga till alla där ute som också ska åka på ett utbytesår att vi är så jäklarns modiga. Det är inte många som vågar göra det vi gör och aldrig någonsin kommer vi glömma bort det här året.
En sommrig bild som jag tog idag
Picknick
AFS ska anordna en picknick där de studenter som bor i stockholm är inbjudna! Jag är jätte taggad över att få träffa de som ska åka samtidigt som mig, och det ska bli så kul att lära känna dom! Dom kommer ju gå igenom exakt samma sak som jag, så jag hoppas att vi håller kontakten även när vi är i USA.
Jag har fått en förfrågan om att länka till Johannas blogg, och det kan jag självklart göra, men hon har inte börjat blogga ännu. Jag slänger ändå in en länk och säger åt henne att börja blogga så snart som möjligt ;)
Utbytesstudent.se
Sommarlov!! ... eller?
Jag kan inte förstå att det bara är 35 dagar kvar till sommarlovet! Att jag redan har gått ett år i gymnasiet känns overkligt, för i mitt huvud går jag fortfarande i fyran. Men inför dethär sommarlovet känns det inte riktigt som det brukar göra.
Skolavslutningen brukar bara vara en über lycklig dag när livet faller på plats och inget kan gå fel. Men tanken av att jag bara har 35 dagar kvar med min klass gör mig deprimerad. Någonstans önskar jag att terminen kunde vara bara lite längre, för på riktigt, N1b är den mest underbara klassen och jag kommer sakna er galet mycket <3
Rädd
Jag fick ett mail från AFS för ett tag sedan som typ fick mina mardrömmar att bli sanna. Det stod ungefär såhär:
De flesta värdfamiljer blir vi meddelade om under sommaren, vanligtvis 4-8 veckor innan avresa. Oavsett när man får värdfamilj så finns det för- och nackdelar...
Om det skulle bli så att du inte fått värdfamilj när det börjar närma sig avresa kommer AFS i värdlandet meddela oss om en eventuell uppskjuten avresa. Tidigare år har vi haft senare placeringar, men alla ungdomar har kommit iväg.
Det datum som är uppsatt för din ankomst till USA är 9:e augusti. Skulle du få besked om en senare ankomst gäller följande datum:
Andra ankomst - 24 augusti
Tredje ankomst – 7 september
Nu tror jag såklart att detta kommer hända mig, och jag är rädd. Om det händer så kommer avresan bli ännu jobbigare (som om den inte redan var det innan). Jag kan bara hoppas att allt går som det ska.
Men det är konstigt hur man kan ha så extemt olika kännslor kring samma sak. Jag längtar läskigt mycket efter att få åka, men samtidigt är jag livrädd.
Bjuder på en bild på min söta katt
